Jag vaknar mitt i natten av en mardröm. Natt efter natt ligger jag och vrider mig, försöker somna om och drömma något fint de sista timmarna jag kommer att få sova innan det blir morgon, och dags att gå till skolan.

Inatt ska jag inte drömma någon mardröm. Om jag fick bestämma själv skulle jag nog inte sova någonting. Men det är klart, det måste man ju göra. Sova alltså. Men jag hatar de där mardrömmarna, och att vakna varje natt och inte kunna somna om.


Källa.

Huruvida det här är en fiktiv text eller verklighetsbaserat tänker jag inte berätta. Det skulle dock inte skada med tankar/kritik (positiv som negativ), eller annat, från er läsare. Jag uppskattar alla seriösa kommentarer på den här texten. Tack.

- - -

För ca. ett år sedan hade jag kontakt med en man via internet. Jag hade tidigare blivit dumpad av min dåvarande tjej, och behövde verkligen någon som fanns där. Och den här mannen fick mig att känna mig omtyckt igen, fick mig att lita på honom osv (som de gör för att vinna förtroende).

När han fråga vad jag hade för bh-storlek osv, kändes det väl till en början lite konstigt. Men sedan blev det liksom normalt på något sätt. Men jag visade aldrig mina bröst, vilket han ett flertal gånger frågade efter att få se (att jag skulle skicka mms till honom). Dock fick han se mig i underkläder.
Några gånger så låtsades vi att vi var med varandra genom att skriftligt beskriva händelseförloppet (t.ex. "jag kramar dig" och "jag kramar dig tillbaks"). Det slutade med att jag låg naken med honom i hans säng och han hade fingrarna i mina trosor, och jag hade inte för avsikt att komma dit.

Men jag berättade för mamma när hon fick min telefonräkning och undrade vem det var jag hade sms:at med så mycket. Men jag berättade aldrig att han hade frågat efter bilder - faktum var att jag ljög om det. Nu i efterhand förstår jag att det var han som manipulerade (?) mig, och att det inte var mitt fel, men just då skämdes jag så väldigt för att ha skickat bilder på mig, även om det bara varit i underkläder, för egentligen var det ju fel, och det hade jag ju vetat hela tiden. Men jag antar att jag blev blind för allt det där, de där varningstecknen som kommer när någon frågar om att få se brösten eller låtsas stoppa när händerna i trosorna på en, fanns liksom inte där.

Nu funderar jag över om jag ska säga till mamma. Som för att avsluta det kapitlet, det känns fortfarande inte avslutat, och jag tror att det skulle kännas lättare för mig om jag kunde lägga det bakom mig, på riktigt. Det är inte så att jag tänker särskilt mycket på det egentligen, inte längre i alla fall. Men det känns fortfarande lite viktigt att avsluta det, på ett sätt. Det skulle i alla fall kännas bättre då. Eftersom att jag vet hans namn och så, är det lätt för mig att hitta honom igen (skulle säkert kunna hitta adressen om jag så ville).

Är det värt att göra det? Det känns mest viktigast för mig själv tror jag, att det ska bli avslutat för mig, inte att han ska få ett straff eller något sådant. Och finns det ens något att bli dömd för (eller som det ens går att anmäla om) i det som hände? Det "enda" han gjorde var ju egentligen att fråga efter att få se mina bröst. Dock tvivlar jag inte på att han hade våldtagit mig, eller åtminstone velat ha sex med mig, om vi hade träffats i verkligheten, med tanke på den skriftliga händelsen.

Att ha varit i kontakt med en potentiell våldtäktsman känns skumt. Det tänkte man ju alltid: hur kan någon vara så dum att de ger ut sitt mobilnummer till en annan vuxen människa som man inte ens känner på riktigt? Men det är en annan sak när man själv är där, man inser inte vad som händer förrän det redan har hänt.


Källa.

If I had
A world
Of my own

Everything
Will be
Nonsense

Nothing
Will be
What it is

Beacuse everything
Will be
What it isnt

In contrary
Was what it is
It wouldnt be

And what it
Wouldnt be
It would

Linn satt i klassrummet som hon så många gånger förut hade suttit i, men då hade allt varit annorlunda. Då hade Kim varit där, suttit där, på andra sidan av klassrummet, och tittat ut genomfönstret. Linn hade många gånger suttit och smygkollat på den rastlöse figuren som suttit där och tittat ut genom fönstret, som om den väntade på något. Men nu, nu fanns det ingen Kim som satt där på stolen på andra sidan klassrummet, och tittade ut genom fönstret med sina ljusgröna ögon. Nej, nu var den platsen tom. Det värsta var kanske inte att Kim var borta, - eller jo, det var väl det som var grejen, egentligen - utan att Linn aldrig hade sagt något. Hon hade inte yttrat ett enda ord, trots att hon spenderat större delen av lektionerna de senaste terminerna, med att iaktta den nu tomma platsen. Var det hennes fel på något sätt? Hade Kim sett henne titta, hade hon tittat konstigt, som om det var något fel?

Hon kunde inte komma ifrån känslan att det var hon som hade fått Kim att byta skola, att det inte alls handlade om att någon av föräldrarna hade fått ett annat jobb någonstans, eller hur det nu var. Ju mer hon försökte tänka tillbaks på hur Kim hade varit, vad hon hade gjort på rasterna och vem hon hade varit med, desto mindre tycktes hon minnas. Det enda Linn kunde få fram av Kim var i klassrummet, på just den där platsen, som nu gapade tomt på andra sidan. Och ingen verkade lägga märke till det - var det bara hon som hade tittat på henne, när alla andra verkade intressera sig för undervisningen? Linn kunde inte höra lärarens röst när han verkade säga något till henne, hoppades på att han pratade med någon bakom henne. Försökte när hon till sin besvikelse förstod att det inte satt någon på platsen bakom henne, att le mot läraren. Trots att platsen på andra sidan klassrummet fortfarande gapade tomt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vad tyckte du om min novell?

Kommentera gärna och ge konstruktiv kritik på mitt skrivande. Jag ser fram emot att få höra vad du tycker!
(Själv blev jag inte särskilt nöjd, men, man kan ju inte bli nöjd alla gånger. Eller?)

Ibland undrar jag hur det hade varit om det var tvärtom. Skulle man fråga samma sak då?


Källa.

Just nu sitter jag och gör ingenting, gosar med katterna (två stycken). Jag är lite orolig över att den ena ska stänga av skärmen (som den gjorde för en stund sen)... jag var tvungen att starta om hela datan när jag var mitt uppe i en grej. Men en bra sak är att jag slutade tidigt idag! Verkligen skönt på en fredag. Vilket i och för sig fick mig att tänka på att jag har massa prov och läxförhör som jag måste ta itu med! Det får jag nog ta och göra snart.

Ibland hittar jag bloggar som har en sådan där perfekt design... En sådan som man själv önskar att man hade. Men om man jobbar tillräckligt hårt (med kodning osv) så kommer man att komma dit! En dag så, kanske. Funderar på att gå någon sådan där kurs någon gång... när jag har tid förstås, och är tillräckligt gammal.
En "perfekt" design för mig, ser ut ungefär som emmaswardrobe.

Nu ska jag göra annat, måste träna glosor (såå tråkigt...). Men, idag är det ju å andra sidan fredagsmys! Vad går upp mot det? Först lite pluggande, sedan affären där det ska inhandlas chips m.m, sedan någon film, eller kanske går det något bra på tv? Om det inte blir Never let me go, så blir det nog något på tv:n. Allmänt slö kanske man kan säga att jag är idag. Tråkigt? Ja.

Updatering: Nu ska jag göra läxan. Hm, få se nu... 10 minuter för sent? Positivt överraskad jag blev, trodde det skulle vara typ 1 timme eller nåt! Säkert att det inte är någon klocka som går fel...?

Nu har jag suttit och pillat lite med designen ytterliggare (eller, jag har väl inte pillat med själva designen egentligen, men jag har i alla fall fått till en presentation som inte var där från början). Men hur som helst. Nu är det äntligen fredag! Så, vad hade jag tänkt göra idag då? Ingenting faktiskt. Well, förmodligen sätta mig framför tv:n, ha fredagsmys... Jag hoppas att vi kan se Never let me go, ett drama som jag gärna vill se.

Och nu på morgonen, eftersom att jag snart måste gå, så hade jag tänkt lägga upp en bild från weheartit.


Källa.

Just nu sitter jag och pillar med designen, sitter och kikar lite på sannasrum.se för lite hjälp... Dock funkar inte alls det här med kommentarsfältet för mig. Men jag har lyckats med det förut, så den här gången ska det också funka. Ja, för har det funkat förut, då ska det funka igen!
Men nog om det. Nu till rubriken, "Lite om mig.", ja, jag hade tänkt skriva lite om mig, så ni vet vem det är som sitter här och skriver! Jag kan säga att jag inte är något vidare bra på att ... nej förresten, vad skriver jag egentligen? Ska jag sitta här och rabbla upp dåliga saker med mig själv? Nej, sjävklart inte. Vi tar det som är bra istället.

- Jag är väldigt kreativ och fantasifull.
- Jag är väldigt omtänksam.
- Jag är barnslig och impulsiv(fördel/nackdel?).

Och nu medan vi ändå håller på, så kan vi väl ta lite som är mindre bra också? Tre punkter, precis som med det som är bra med mig.

- Jag är ganska känslig av mig (fördel/nackdel?).
- Jag har svårt att komma till skott med saker.
- Jag tappar ofta bort saker, t.ex. skolarbete.

Det var det! Nu kanske ni undrar, ja, men hur gammal är jag då? Vad heter jag? Vart bor jag? Alltså, lite mer fakta... eller? Tyvärr så tänker jag inte avslöja för mycket av det. Men jag kan säga att jag är en tjej född år 1996, som bor någonstans i sverige, och har två neuropsykiatriska diagnoser. Här i bloggen hade jag väl tänkt skriva om tankar, funderingar osv. Jag vet inte om man kan säga att jag gör så värst mycket om dagarna (som är värt att läsa, eller särskilt intressant), så jag tror inte att jag kommer skriva så mycket om det. T.ex. att idag har jag varit med Kattis på stranden, och vi... osv osv. Nej, annat kommer det att bli! Men om jag gör något som jag vill skriva om, så gör jag förstås det. Att jag kanske har varit på bio och sett en bra film (ev. recension på den) osv.

Kommer det bara bli text i min blogg?
Nej, självklart inte. Jag tycker själv att det kan vara enformigt att läsa om det inte är några bilder med... om jag ska vara ärlig så tittar jag mest på bilderna, kanske skummar lite i texten. Men det beror ju på vem som skriver och om jag finner texten intressant, osv.
Men hur som helst, nu till det jag skulle komma till: bilderna i min blogg kommer att vara från weheartit.com. Jag går under namnet Noveline, dock är detta ett fiktivt namn (alltså inte mitt riktiga, det är påhittat) som jag kommer att använda här på bloggen.