Ett (nästan) avslutat kapitel
Huruvida det här är en fiktiv text eller verklighetsbaserat tänker jag inte berätta. Det skulle dock inte skada med tankar/kritik (positiv som negativ), eller annat, från er läsare. Jag uppskattar alla seriösa kommentarer på den här texten. Tack.
- - -
För ca. ett år sedan hade jag kontakt med en man via internet. Jag hade tidigare blivit dumpad av min dåvarande tjej, och behövde verkligen någon som fanns där. Och den här mannen fick mig att känna mig omtyckt igen, fick mig att lita på honom osv (som de gör för att vinna förtroende).
När han fråga vad jag hade för bh-storlek osv, kändes det väl till en början lite konstigt. Men sedan blev det liksom normalt på något sätt. Men jag visade aldrig mina bröst, vilket han ett flertal gånger frågade efter att få se (att jag skulle skicka mms till honom). Dock fick han se mig i underkläder.
Några gånger så låtsades vi att vi var med varandra genom att skriftligt beskriva händelseförloppet (t.ex. "jag kramar dig" och "jag kramar dig tillbaks"). Det slutade med att jag låg naken med honom i hans säng och han hade fingrarna i mina trosor, och jag hade inte för avsikt att komma dit.
Men jag berättade för mamma när hon fick min telefonräkning och undrade vem det var jag hade sms:at med så mycket. Men jag berättade aldrig att han hade frågat efter bilder - faktum var att jag ljög om det. Nu i efterhand förstår jag att det var han som manipulerade (?) mig, och att det inte var mitt fel, men just då skämdes jag så väldigt för att ha skickat bilder på mig, även om det bara varit i underkläder, för egentligen var det ju fel, och det hade jag ju vetat hela tiden. Men jag antar att jag blev blind för allt det där, de där varningstecknen som kommer när någon frågar om att få se brösten eller låtsas stoppa när händerna i trosorna på en, fanns liksom inte där.
Nu funderar jag över om jag ska säga till mamma. Som för att avsluta det kapitlet, det känns fortfarande inte avslutat, och jag tror att det skulle kännas lättare för mig om jag kunde lägga det bakom mig, på riktigt. Det är inte så att jag tänker särskilt mycket på det egentligen, inte längre i alla fall. Men det känns fortfarande lite viktigt att avsluta det, på ett sätt. Det skulle i alla fall kännas bättre då. Eftersom att jag vet hans namn och så, är det lätt för mig att hitta honom igen (skulle säkert kunna hitta adressen om jag så ville).
Är det värt att göra det? Det känns mest viktigast för mig själv tror jag, att det ska bli avslutat för mig, inte att han ska få ett straff eller något sådant. Och finns det ens något att bli dömd för (eller som det ens går att anmäla om) i det som hände? Det "enda" han gjorde var ju egentligen att fråga efter att få se mina bröst. Dock tvivlar jag inte på att han hade våldtagit mig, eller åtminstone velat ha sex med mig, om vi hade träffats i verkligheten, med tanke på den skriftliga händelsen.
Att ha varit i kontakt med en potentiell våldtäktsman känns skumt. Det tänkte man ju alltid: hur kan någon vara så dum att de ger ut sitt mobilnummer till en annan vuxen människa som man inte ens känner på riktigt? Men det är en annan sak när man själv är där, man inser inte vad som händer förrän det redan har hänt.
Källa.
- - -
För ca. ett år sedan hade jag kontakt med en man via internet. Jag hade tidigare blivit dumpad av min dåvarande tjej, och behövde verkligen någon som fanns där. Och den här mannen fick mig att känna mig omtyckt igen, fick mig att lita på honom osv (som de gör för att vinna förtroende).
När han fråga vad jag hade för bh-storlek osv, kändes det väl till en början lite konstigt. Men sedan blev det liksom normalt på något sätt. Men jag visade aldrig mina bröst, vilket han ett flertal gånger frågade efter att få se (att jag skulle skicka mms till honom). Dock fick han se mig i underkläder.
Några gånger så låtsades vi att vi var med varandra genom att skriftligt beskriva händelseförloppet (t.ex. "jag kramar dig" och "jag kramar dig tillbaks"). Det slutade med att jag låg naken med honom i hans säng och han hade fingrarna i mina trosor, och jag hade inte för avsikt att komma dit.
Men jag berättade för mamma när hon fick min telefonräkning och undrade vem det var jag hade sms:at med så mycket. Men jag berättade aldrig att han hade frågat efter bilder - faktum var att jag ljög om det. Nu i efterhand förstår jag att det var han som manipulerade (?) mig, och att det inte var mitt fel, men just då skämdes jag så väldigt för att ha skickat bilder på mig, även om det bara varit i underkläder, för egentligen var det ju fel, och det hade jag ju vetat hela tiden. Men jag antar att jag blev blind för allt det där, de där varningstecknen som kommer när någon frågar om att få se brösten eller låtsas stoppa när händerna i trosorna på en, fanns liksom inte där.
Nu funderar jag över om jag ska säga till mamma. Som för att avsluta det kapitlet, det känns fortfarande inte avslutat, och jag tror att det skulle kännas lättare för mig om jag kunde lägga det bakom mig, på riktigt. Det är inte så att jag tänker särskilt mycket på det egentligen, inte längre i alla fall. Men det känns fortfarande lite viktigt att avsluta det, på ett sätt. Det skulle i alla fall kännas bättre då. Eftersom att jag vet hans namn och så, är det lätt för mig att hitta honom igen (skulle säkert kunna hitta adressen om jag så ville).
Är det värt att göra det? Det känns mest viktigast för mig själv tror jag, att det ska bli avslutat för mig, inte att han ska få ett straff eller något sådant. Och finns det ens något att bli dömd för (eller som det ens går att anmäla om) i det som hände? Det "enda" han gjorde var ju egentligen att fråga efter att få se mina bröst. Dock tvivlar jag inte på att han hade våldtagit mig, eller åtminstone velat ha sex med mig, om vi hade träffats i verkligheten, med tanke på den skriftliga händelsen.
Att ha varit i kontakt med en potentiell våldtäktsman känns skumt. Det tänkte man ju alltid: hur kan någon vara så dum att de ger ut sitt mobilnummer till en annan vuxen människa som man inte ens känner på riktigt? Men det är en annan sak när man själv är där, man inser inte vad som händer förrän det redan har hänt.
Källa.
